Psie pazury - Recenzje

En episk, vacker och sinnrik berättelse om manliga normer och ensamhet. Slutet, med dess maktanalys, är smått genialt.

...en mästerlig episk saga om toxisk maskulinitet.

...en foruroligende undersøgelse af kønsmagt og -identitet.

...Campion remains a master of sensory storytelling, delivering a scorching study of masculinity rooted in fear.

Feelgood och otäck på en och samma gång.

The weathered earth tones of Campion’s subdued colour scheme conceal a vivid and full-blooded emotional palette.

It’s a brawny, brooding drama about the wreckage caused by men, beautifully framed in muted neutral tones as the camera circles the ranch-house with a deliberate, stealthy tread.

Det är stiligt gjort. På så sätt blir filmen lika upphöjd och mystisk som Phil utger sig för att vara.

...et præriedrama så virtuost, at slutningen nu har hjemsøgt mig i flere dage.

...filmens styrke ligger i de helt nære portrætter af de forpinte og vindbidte ansigter, der forsøger at holde det hele sammen, indtil alting eksploderer til sidst.

Starkt välspelat västerndrama med intensiv spänning.

...a tricky, arresting neo-noir Western.

...a western gothic psychodrama: mysterious, malicious, with a lethal ending that creeps up behind you like a thief.

...at its heart is a brooding Cumberbatch, offering one of the shrewdest performances of his career.