The strongest aspect of "Marianne and Leonard" has nothing to do with Ihlen or Cohen, but is the vivid picture painted of the 1960s counterculture, particularly its manifestation on Hydra.
Smuk doc om evig kærlighed, spoleret af stoffer og Cohens stræben efter at lære verden at kende. Hjerteskærende afsked da Marianne får læst Cohens mail på sit dødsleje. Kort mail, men velskrevet som altid.
...den stora behållningen bortom snygga svartvita bilder på Cohen, Marianne och Hydras åsnor, är att Broomfield för en gångs skull drar fram taggarna som denna era av fri kärlek förde med sig.
...skildringen förmedlar parets karisma, deras unika, slitstarka band och starka livsgnista och sammantaget blir det omöjligt att förkasta kärlekshistorien bakom ”So long, Marianne”.
...feels like an honest portrayal of an intense relationship as well as a fascinating insight into the professional and private life of the legendary Cohen.