...it’s the kind of movie worth recommending for its ambition alone, merely to witness the audacious result of anxious self-loathing writ large across the silver screen, without an ounce of restraint.
It’s as deeply personal and unsettling a vision as we’ve seen from an American filmmaker in some time—the capstone of an exhausting, wildly inventive cinematic exorcism of personal demons.
Ari Aster är i min bok vår tids mest överskattade regissörer där han låter konstruerade manus utan verklighetsförankring visualiseras med en bisarr touch av Monty Python utan att det är meningen. Han vill nog berätta någon form av intellektuell hi...Czytaj więcej
Som Ari själv beskrev den, alltså som en komedi vilket jag i slutändan håller med om. Otroligt vacker och alltid fint att se och lyssna till Pheonix. Såklart inte en film för alla och själv hade jag önskat lite mer tryck åt skräckhållet ;) Men jag...Czytaj więcej