Philomena - Kritiken

Dench inhabits the role. Her “Phil” is flinty, but guileless.

Dench's usual brilliance is fully utilized by director Stephen Frears.

...most importantly the film is vindication of the underrated Steve Coogan, not only for his refined performance, a masterclass in restraint, but also for his effortless, subtle script...

...bowed to rapturous applause at the Venice film festival, is an ongoing, confounding delight of a film.

Skuespillet er fremragende og utroligt medtagende, og især den legendariske Oscar-vindende Judi Dench falder fuldstændigt naturligt ind i rollen som den taknemmelige irske dame...

There’s enormous pleasure to be had from watching these two pros playing characters engaged in the same quest but coming at it from dissimilarly arsenic-and-old-lace personalities.

Frears (...) behandler sit materiale med omhu, indføling og ro, så vi kommer ind i historien, personerne og det engelsk-irske landskab.

En otroligt gripande och samtidigt helt underbar verklighetsbaserad historia om en moders villkorslösa kärlek.

Tack vare sin raka oväntad humor (uttjatat uttryck) och genuina värme (ännu mer uttjatat uttryck) blir Philomena ingen skämskuddefilm och samspelet mellan Dench och Coogan är underhållande, subtilt och framför allt, helt osentimentalt.

Verklighetsbaserade Philomena är en film väldigt fjärran Bond, men det finns en fantastisk kemi mellan huvudrollsinnehavarna Dench och Steve Coogan (även manus) som påminner om kemin mellan Dench och Craig.