Juste la fin du monde

...a brilliant, stylised and hallucinatory evocation of family dysfunction...

Den är lika klaustrofobisk som en Albee-, en O’Neill eller för den delen en tidig Norénpjäs...

...præsentere[r] en flerlags familiefortælling og give lagene dybde på blot halvanden time.

I mørke nærbilleder kommer vi klaustrofobisk tæt på skuespillernes ansigter, og man tigger næsten om et totalbillede og en chance for at trække vejret. Det er et filmsprog, der effektivt skaber frustration hos publikum.

Xavier Dolan har et tragisk stiliseret tunnelsyn på den destruktive familie i sin stilistisk gennemførte filmatisering af et teaterstykke.

Xavier Dolan gör ofta färgstarka filmer, rika på känslor och ibland högljudda. Han älskar uttrycksfulla skådespelare och musik som också sätter prägel på filmerna.

... utsökt mästerlig: Bergmanskt småaktig, befriande högljudd och oresonligt uppriktig. Den avgjort bästa film Xavier Dolan har gjort.