Mud - Kritiken

First and foremost, it’s another splendid showcase for the ongoing McConaughey Renaissance: He plays Mud as if Tom Sawyer had grown up and gone horrifically wrong, effortlessly projecting rascally charm with a hint of underlying menace.

A bold, intelligent, 21st century take on Mark Twain — with added occult tendencies.

...a thrilling, unapologetically sweet and occasionally melodramatic coming-of-ager that confidently handles a variety of themes...

...Nichols yokes his hypermasculine stories – of blood feuds and gruff family men buckling under the stress of being a provider – to a soulful romanticism.

Både Sheridan och Ray McKinnon, som spelar hans pappa, är fängslande och svåra att slita blicken ifrån. Dessutom gör Sam Shephard kanske sitt livs mest klockrena skådespelarinsats i en liten roll som Muds gamle beskyddare.

...en film om forsøget på at finde en vej i livet og forene denne med frihed og ansvar.

Filmens styrke er det emotionelle bånd mellem drengene og Mud: drengenes stærke behov for, at Mud vinder på deres og på menneskehedens vegne i en verden, der rent moralsk er blevet et uigennemskueligt morads.

...en film som lyckas kombinera både äventyr och thriller utan att falla i stereotypfällan som så ofta sker för dessa genrer.

Mest berörande är samspelet mellan Ellis och Mud, två tidlösa romantiker som plockade ur ett paradis hotat av giftormar.